Bl.a. sjuksyrror (som gör 90% av läkarnas praktiska arbete) och bioanalytiker (som gör 90% av läkarnas diagnoserande och teoretiska arbete) gick ut i strejk för ett tag sedan – något som för övrigt försökte förhindras till sista stund hos ledningen p.g.a. strejker knutna till sjukvård är s.k. ”samhällsfarliga”.

Och därvid tar mitt inlägg i debatten vid.

Å ena sidan säger LO-ledningen med Wanja vid rodret att kraven är orimliga, eftersom det kommer leda till uppdriven inflation. Och det är inte bra, uppriktigt sagt. Problemet ligger dock i Wanjas argumentation när hon hävdar att dels har

vårdfacket för orimliga krav

och dels skulle strejken innebära samhällsfara. Att en strejk är ”samhällsfarlig” är väl ett nog så talande tecken på att den funktion i ett samhälle som bl.a. sjuksyrrorna bär upp är av stor vikt för rulljansen? Det är många gånger en fråga om liv som är avhängig sjuksyrrors och bioanalytikers arbete. Att likt Wanja påstå att vårdfackets krav är alldeles för orimliga och att en strejk som svar på detta skulle vara samhällsfarlig, är liktydigt påståendet att ”kraven är orimliga och dessutom har de som arbetar med detta en alldeles för viktigt funktion i samhället för att kunna gå ut i strejk till höger och vänster. Därför borde de inte strejka”. Ringer inte någon klocka när argumentet omskrivs i dessa ordalag? Synd att Wanja (50+ lakan/mån för LO-posten) inte är hederlig nog att lägga upp sina retoriska spörsmål i dessa tydliga ordalag, för det är precis detta hon säger i tv-debatterna, men omskrivet, förkorat, alltsomoftast i nationalekonomiska termer så folk i allmänhet blint har valet att lita på expertväldet eller inte förstå överhuvudtaget.

För att vara tydligare än Wanja: vårdfackets medlemmar hyser en samhällsviktig funktion, och ord som ”samhällsfarlig strejk” skriker om vikten av deras arbete. Ska de då inte ha den lön de menar överensstämmer med det arbete under den tillvaro de tvingas arbeta? Facken har sällan, om inte alls, haft orimliga löneanspråk (långt under tjänstamanna-, och för att inte tala om direktörslöner).

Desto mer irriterad blir man när IF Metall går ut och hotar att gå ur LO-kollektivet om lönepotten för kvinnodominerande yrken växer med den långsiktiga avsikten att minska löneklyftorna. IF Metall borde sluta slå sig på mansbröstet och istället öppna ögonen för att se längre än vad näsan räcker. Att införa större klassförståelse för att bädda för en förståelse av dynamiken på arbetsmarknaden i Metallklubbarna hade varit en eftersträvansvärd egenskap som substitut för avtal ingångna i total isolation. Utöver det hade nog en smula bildning utöver självbekräftande heteronormativitet gjort dem gott för både kropp och själ.
Tillbaks till ekonomin: metallarbetarnas arbete, enligt deras egna ombud, sägs i jämförelse vara betydligt hårdare och därför ska de som arbetar inom denna sektor tjäna bättre. Men så är det inte deras strejker vilka utropas som samhällsfarliga…

Vad det nationalekonomin angår är Wanjas argument dock helt korrekta men i min mening felriktade. Löneförhöjningar inom vården kommer innebära att andra förbund inom LO och TCO försöker kompensera. På sikt driver ökade löner inom alla samhällssektorer upp inflationen. Och inflationen får konsekvenser på senare lönebildningar, handel och valuta. Lösningen som en handsfull ekonomer uppmuntrar är flytande skatt i förhållande till inflation. Ökad inflation => ökad moms och inkomstskatt. Detta skulle hålla nere inflationen samtidigt som man fick återbäring genom det gemensamma. Vad Wanja och klassiska ekonomer (de sitter på samma höga hästar) menar är att se till att lönerna inte drivs upp överhuvudtaget hos de grupper som är dominerande, m.a.o. lågavlönande, därbland sjuksyrror.Detta allt medan direktörslönerna växer vilket inte påverkar inflationen i långt samma utsträckning eftersom gubb- och tantligan på dessa poster i samhället utgör en minoritet. Många lågavlönade bäckar små har större konsekvenser på inflation än ett par riktigt feta floder, och givetvis är det en tillvaro som de välbärgade vill upprätthålla; håll striden mellan lågavlönade, inte mellan dem och oss, ty då blir det problematiskt, de är ju fler än oss.

Hur många sjuksköterskelöner gå det på en VD-lön? Istället för att fördela den av LO-topparna och Svenskt Näringsliv (ergo som en konsekvens av Saltsjöbaden och den svenska modellen) givna resursmängden x mellan arbetarkollektiv, löneeffektivisera och skär av där det sticker upp (VD-löner bl.a.). Fördela sedan dessa resurser mellan arbetarkollektiv enligt den kända devisen ”av var och en efter förmåga, till var och en efter behov.*”.

Och lite slagordsbombastik: Stöd syrrorna i deras kamp för högre löner och bättre villkor! Deras kamp är vår o.s.v.!

* Det filosofiska studiet av de problem som denna devis är behäftad med utgår till en annan diskussion.

, , , ,